Vall är Sveriges vanligaste gröda
Sveriges jordbruksmark utgör idag drygt 7 procent av landets totala yta, vilket är en låg siffra om man jämför med andra länder. Av de 7 procenten består ungefär hälften av bete och vall. Bete och vallodling passar bra i det svenska klimatet där vi har gott om regnvatten och långa ljusa sommardagar. Vallen passar också bra för att hjälpa till att tillföra näring och mull i marken. Med vall i växtföljden går det att andra år odla spannmål eller oljeväxter.
”idisslarna tar vara på vallens näringsinnehåll, vilket vi människor inte kan göra, och omvandlar det till näringsrik mat åt oss”
På stora delar av den svenska jordbruksmarken fungerar det dåligt att odla traditionella grödor som spannmål, oljeväxter och baljväxter. Det kan handla om att markerna är för näringsfattiga, torra, steniga eller kuperade. Det är därför resursmässigt fördelaktigt att använda den marken för betesdrift och vallodling till djurfoder istället. På så vis kan idisslarna ta vara på vallens näringsinnehåll, vilket vi människor inte kan göra, och omvandla det till näringsrik mat åt oss. Det är alltså ofta en myt att det är bättre om vi människor äter grödorna direkt istället för att djuren ska äta dem.
Vad är vall och vallodling?
Vall består av blandningar av olika gräsarter som timotej, ängssvingel, rajgräs och foderbaljväxter som rödklöver, vitklöver och lusern. Vall är en gröda som växer i flera år på samma mark och möjliggör flera skördar eller beten. Dels används det som vinterfoder i form av ensilage och hö, dels som bete under sommarhalvåret.
Den första skörden, som är den största och mest näringsrika, sker vanligtvis i maj och juni. Det som växer upp efteråt kallas återväxt och kan antingen skördas ytterligare en eller flera gånger, eller betas av djur under sommar och höst. Det här upprepas i några år tills det är dags att så en ny vall eller en annan gröda.
Vad är växtföljd och hur förbättras den av vall?
Vall spelar en avgörande roll för att uppnå hållbar växtodling på åkermark. Växtföljd är en planerad ordning av olika grödor som odlas efter varandra på samma åkermark under flera år. Ett exempel på en sexårig växtföljd med vall kan vara maltkorn år ett, vall år två, vall år tre, höstraps år fyra, höstvete år fem och sockerbeta år sex.
”Genom att inkludera vall i växtföljden förbättras skörden av de grödor som blir mat till människor, samtidigt som vallen blir till djurfoder. Djuren och växterna samarbetar, samtidigt som inget går till spillo.”
I växtföljder där ettåriga grödor som vete, korn och raps dominerar, ger vall, som en avbrottsgröda, många fördelar. Bland annat skapar den en gynnsam miljö i marken för andra grödor att växa i. Miljön har vidare en positiv inverkan på skörden för de grödor som kommer efter och ger i slutänden mer mat åt oss människor.
Se videon om hur växtföljd fungerar
Vall i jordbruket är bra för miljön och klimatet
Fördelarna med vall är många– exempelvis att vallen är en kolsänka. En rapport, publicerad av Mistra Food Futures, kom fram till att växtföljder som inkluderarar vall har lägre klimatpåverkan jämfört med de utan. Anledningen till detta är att vallodling minskar behovet av insatsvaror, utsläpp från mineralgödselproduktion och lustgas från marken, samtidigt som det bevarar markkol.
De senaste decenniernas mätningar av kolhalten i svensk åkermark har visat att en större odling av vall har ökat kolinlagringen med cirka 2,4 miljoner ton koldioxid per år. Det motsvarar ca 20 procent av de totala växthusgasutsläppen från jordbruket per år i landet. Genom att ytterligare öka och utveckla vallodlingen kan vi öka inlagringen ännu mer i framtiden.
Odling av vall har flera fördelar
Eftersom vall är en flerårig gröda med stort rotsystem har den markförbättrande egenskaper. Dessutom ökar den mullhalten i marken och förbättrar förmågan att behålla vatten och leverera näringsämnen till växterna. Allt det här gynnar ett rikt mikrobiologiskt liv i marken vilket hjälper kommande grödor att växa på samma åkermark.
Vall bidrar också till vattenrening eftersom den ökar infiltrationen, minskar avrinningen och begränsar läckaget av näringsämnen. Det i sin tur minskar övergödning i sjöar, hav och vattendrag. Vall minskar också förekomsten av ogräs, sjukdomar och skadegörare hos övriga grödor i växtföljden. Följaktligen behöver inte lika mycket bekämpningsmedel användas och risken för framtida resistens blir lägre. Vall har många fördelar för biodiversiteten då den främjar naturliga fiender, pollinering, markdjur och fungerar som häckningsplats för fåglar.
Fyra viktiga fördelar med vall
1. Vall i växtföljden minskar klimatpåverkan
Jämför man med exempelvis en ettårig spannmålsgröda, hjälper vallodling till att bevara kolen i marken då växtrester och, framför allt rötter, lämnas kvar i marken. Växtresterna bryts ner och omvandlas i sin tur till stabila kolformer av mikrober i marken. Mätningar av kolhalten i svensk åkermark visar att de senaste decenniernas ökade vallodling, också ökat inlagringen av kol med cirka 2,4 miljoner ton koldioxid. Detta motsvarar 20 procent av de totala jordbruksutsläppen i landet per år.
Kolhalten är generellt 0,5–1 procentenheter högre på gårdar med nötkreatur som äter vall jämfört med de gårdar som enbart har växtodling. Medianvärdet för kolhalten i svenska mineraljordar är 2,4 procent kol.
2. Vall fixerar kväve
Växter behöver kväve för att växa. Tack vare vallens fina egenskaper fixeras kvävet i marken genom ett symbiotiskt förhållande mellan foderbaljväxterna i vallen och kvävefixerande bakterier. Det kväve som fixeras blir sedan tillgängligt för andra gräsarter och grödor som odlas efter vallen, genom att kväve i växtresterna från foderbaljväxterna frigörs i marken när de bryts ned. Genom foderbaljväxterna i vallen kan man därmed minska användningen av kvävemineralgödsel, samtidigt som man upprätthåller en hög skörd. Tillverkningen av mineralgödsel står för cirka 1,2 procent av de globala växthusgasutsläppen.
3. Vall minskar behovet av bekämpningsmedel
Genom att inkludera vall i växtföljden minskas ogrästrycket i efterföljande ettåriga grödor eftersom vallens starka konkurrenskraft och regelbundna skördar försvårar växtmöjligheten för ogräs. Vallens roll som avbrottsgröda gör också att skadedjur och sjukdomar minskar i spannmål senare i växtföljden.
Odlar man vall minskar således behovet av bekämpningsmedel mot ogräs, skadegörare och sjukdomar. I jord till bord-strategi är en av ambitionerna att minska användandet av bekämpningsmedel inom EU med 50 procent till 2030.
4. Vall som foder är hälsosamt och resurssmart
Att ge idisslarna en hög andel vall i utfodringen är bra för deras hälsa. Jämfört med gräs har baljväxter högre proteinhalt, bättre näringsbalans och ökar foderintaget. Det främjar tillväxten hos växande nötkreatur och lamm jämfört med rent gräsensilage. Dessutom leder utfodring med foderbaljväxter till en minskad metanproduktion i vommen.
Vall kan också ges som foder till enkelmagade djur som grisar, om näringen görs mer tillgänglig. Detta kan göras genom grön bioraffinering av vall vilket ger så kallad pressjuice och presskaka. Pressjuicen kan användas som proteinfoder åt grisar och ge dem god tillväxt, medan presskakan kan ges till idisslare med lägre energibehov, eller bli till fossilfri energi i form av biogas. Genom möjligheten till bioraffinering skapas förutsättningar att öka vallodlingen i de områden som har stor spannmålsodling.
